Mats Hansson
Snöflingan som välter världen
Smashwords Edition
Copyright 2012 © Mats Hansson
*
Reflektioner
*
till Malin
förlåt för alla gråa
jag kommer att skänka dig
*
och varje dag blir jag visare och lär mig vad jag törstar efter
och inser allt klarare vilket te jag vill dricka och jag dricker
och njuter & klagar mellan klunkarna på att livet saknar mening
för att roa mig som att smaken inte var nog som att livet
bara är att hälla i en mugg som redan är full men jag lär mig
att inse att jag är den eviga frågan och världen mitt svar
*
prolog
*
gör vad som är rätt sa Immanuel Kant
om så världen skulle rämna
i Rom sa man fiat iustitia ruat caelum
let justice be done though the heavens may fall
vissa saker måste bara få sägas på alla språk
de har sagts i alla tider & måste sägas igen
för jag har funnit en trend skriver Mats Hansson
frågan var vad skall jag bli och svaret läkare
du kan skriva när du har pengar
frågan är nu hur skall jag skriva och svaret normalt
bli först en vanlig författare & sälj in dig
sedan kan du bli den du egentligen är
filosofer säger lär dig först att tänka vetenskapligt
sedan kan du utveckla filosofin som poesi
de sa det till Wittgenstein de säger det till resten
massmänniskan säger bli först som oss
sedan kan du bli dig själv Mats Hansson
därför föddes hans kärlek till Narcissus
för han insåg att han ville bejaka sig
där andra ville förneka honom
och han insåg att myten om Narcissus
är så grundligt misstolkad
att vi tror oss leva i en narcissistisk kultur
där världen dryper av Ekon
Ekos största svek var att hon lurade världen att hon var Narcissus
vi investerar i oss själva för att en dag lösa ut oss
men vi väntar inte på oss själva vi letar inte ens
vi hoppas att någon skall komma till räddning
men att skjuta upp sig själv är att skjuta sig
vänta inte på att bli utan bli Narcissus
bli här & nu och för alltid idag
*
det här är reflektioner över myten om Narcissus
som är pennan & tangentbordet till Snöflingornas Stad
hans källa är mitt bläck
hans pärlemor min hud
hans skönhet min konst
för det finns en filosofi
som verkar ha försvunnit
vad hände varför kommer han tillbaka jag kan inte släppa det
så jag har påbörjat en resa med Ovidius karta
författaren som skrev Metamorfoser år 8
där den unge Narcissus förvandlas till lilja
efter att ha förälskat sig i sin sköna reflektion
och jagats & flytt från en skog av nymfer
och den förälskade Eko som kräver hans kärlek
och dör när Narcissus rymmer hennes grepp
jag har läst Ovidius myt så många gånger
att jag andas den jag lever den
hans källa är min blick
som han vidgat så mycket
att jag ser med hela kroppen
jag behöver inte åka till Dublin
för att finna mig jag finner mig här
vid Narcissus källa och tusen reflektioner
man kan tala om besatthet
för det som bara började som ännu en tanke
tänk om jag skulle upptäcka Narcissus filosofi
upptar nu mig ut i hårtopparna
så oändligt vacker är hans metamorfos
låt mig visa dig varför
*
innehåll
*
prolog
1 självbetraktelser
2 vid ostörda vatten
3 kristallkällans väg
4 i speglarnas sal
5 ett flyende sken
6 i dimmornas dal
7 det eviga bejagandet
8 den oändliga källan
9 snöflingornas skönhet
10 förtrollande språng
11 Skarabé
12 vattendrag
13 tusen år rymdhav
*
självbetraktelser
*
och när jag ligger vid källan på snöflingornas bädd
öga mot öga med spegelbilden jag älskar
inslagen i kristaller reflexer & skönheten
pulsen & djupet & musiken i min kropp
cellon som spelar mina drömmar i bilder
ser jag ut ur mitt öga och träder in i min själ
*
ju längre ner i djupet jag når
desto tristare blir min yta
vad gjorde du igår
jag skrev
vad gjorde du idag
jag skrev
och i morgon skall jag läsa vad jag skrivit
*
ibland är tänkandet problemet
inte problemet du tänker på
fråga dig när du reflekterar
om du tycker om vad du ser
eller om tankarna är spadar
som gräver dig mot avgrunden
och du plockar fjärilar med hammare
fråga dig när du reflekterar
om du tänker för dina tankar
eller om du tänker för dig själv
du flyr inte gropen för att du gräver dig djupare
*
varför ser du på sakerna
ur evigheternas perspektiv
och känner dig liten
när du tänker för mycket
varför ser du inte sakerna
ur atomernas perspektiv
istället för planeternas
när du känner dig ledsen
se inte ner på snöflingorna
för att de verkar för små
testa ett mindre glas
om det alltid är halvtomt
kanske det bara är dina ögon
som behöver putsas
*
hur
kan man se
andra utan att se vilka
ögon man tittar
med
*
tusen Ekon höll Narcissus från spegeln
tills han vrålade ta bort dina armar
hellre dör jag än bedras av dig
för självbetraktelsen kräver att nymfen bestrids
för vem kan vara sig själv om han dränks i konvenanser
och dras ned i hennes pladder utan en chans att höras
där Eko ror fram med sin djävulska tunga & bullrande tomhet
i nästan alla fall bland människor skriver Montaigne
tycker jag man borde säga att så där är det inte alls
jag skulle ofta vilja använda det svaret skriver Montaigne
men jag vågar inte för då skriker de att det är en undanflykt
som jag drar till med för att jag är enfaldig och okunnig
och i regel måste jag spela narr för sällskaps skull
och diskutera meningslösa ämnen och historier
som jag inte tror ett dugg på
för det är ohyfsat och grälsjukt
att bestrida andras påståenden
enligt Eko
för nymfen vill lägga klorna kring Narcissus & hindra honom
från att nå fram & bryta upp
från att se sig själv & genomskåda henne
hon vill hålla ynglingen från skogens kristall
från läsandets erotik & blåklockans hemlighet
från trollsländans musik & ogrumlat vatten
hon vill lägga klorna kring den sköne Narcissus
*
varför säga det som alla redan vet
inget dödar ett samtal så mycket
som när alla är överens
det fina är egentligen att aldrig förstås
att frustrera & frustreras
att tala utan avbrott
att leva i ett rus
var missförstådd skriver Mats Hansson
du är sprickan & munnen
och nyckelhålet till världen
*
Eko stod i vägen för hon ville bromsa Narcissus
vad tjänar det till sa hon varför vill du se dig
varför skriver du vidare
syftet som romaner tjänar skriver Marquis de Sade
är att framställa Eko som hon verkligen är
en högfärdig individ bland uppblåsta narrar
som vill slippa bli avmålade för de är rädda för resultatet
för romanen skänker en tablå över sederna
som uppskattas mer än historieskrivningen
för historiens griffel tecknar bara henne
när hon framträder och då är hon redan en annan
ärelystnaden & högmodet täcker hennes panna
med en mask som bara uttrycker dessa lidelser
men inte människan
romanens pensel fångar däremot människan
fångar henne när hon lägger av sig masken
och ger en skiss av henne som är sannare
människan kan bara förstås när hon inte framträder
för det finns en inre människa som kräver en konstnär
för erotiken är blyg & känner scenskräck bland Ekon
som skrämmer Narcissus som bara ensamheten hör
och smälter hans drömmar som snöflingor mot köttet
för nymferna är mänskohavet som dränker individen
*
det är en självklarhet att vara narcissist skriver Mats Hansson
och talar om fisken som inte ser havet hon simmar i
vi har bara blivit så närblinda att vi inte ens ser det självklara
att tänka analysera & skapa är inget märkligt
det är intellektets normala andning skriver Borges
att glorifiera dess tillfälliga verksamhet
att prisa äldre eller främmande tankar
att med stum häpnad minnas att doctor universalis tänkte
är att erkänna vår lättja eller vårt barbari
varje människa borde kunna omfatta alla idéer
att läsa skriver Mats Hansson är enligt Borges att syresätta sig
att vända sida är att andas in och känna rytm & skapa puls
det är en förutsättning för att vi överhuvudtaget skall kunna leva
*
vilka är vi att kalla Narcissus egoist
som att han är något sämre
för att han älskar sig själv
som att han är för upptagen
med sin egen spegelbild
och sina reflektioner
om vem han är och hur han är
och varför
vilka är vi att säga
att han föddes för andra
när det är vi som säger att han föddes för oss
*
och jag ser varje snöflinga
med hela mitt väsen
och jag lovsjunger kärleken
med blick efter blick
och med varje blick säger jag
så otroligt vackert
och jag ser
och jag älskar
*
jag ger dig ett namn men du är redan en annan
ett ord ett ljud ett inget alls som väntar
vid mitt ögonlock utan att knacka
när jag undrar vad jag ska kalla dig
för jag kan inte kalla dig ett tecken eller en ängel
eller något gråtråkigt vetenskapligt för att inte känna mig dum
för du är som en snöflinga som faller utan ljud ja en snöflinga
som väntar utanför min dörr utan att knacka
som dag efter dag väntar på att jag ska öppna mina ögon
och slita blicken från marken för att öppna min dörr
och än en gång se att världen har svaren
och se det stora i en snöflinga för jag vill ge dig ett namn
när du väcker mig & avslöjar mig & väntar ja dagligen
på att dörren ska öppnas så du kan visa mig vägen
ja för öppna ögon visar snöflingan vägen
*
livet är det som upptäcker sig självt
*
att känna sig själv genom att spegla onanera reflektera
är att ge & ta genom att vara & synas och tala & höras
direkt som en kyss
den självreflekterande andas & faller som snö
för han är liksom ett liljeblad för skogsnymfers blickar
med hela ryggraden & armen som en dansande penna
den visa skildrar omvärlden flinga för flinga
för hon är liksom det levande vattnets kristall
en spegel av kött & lust & skam som återger allt
som ställs framför henne som det var hon själv
för bilderna som dyker upp eller faller som snö
genom skallbenen drabbar som jordbävningar
för texten som dyker upp är skälvande skelett
som söker fingertoppars mjukhet & bultande kött
reflektionen surrar inte fluglikt när den blir till kristall
utan flödar ut i hårtopparna med pulsådrans vattenfall
tills själen spirar ut & trycker så benhårt mot kött & lungor
att diktarn måste skriva av sig & ge skriver Zola
ett hörn av naturen
genom ett temperament
en snöflinga av världen
genom en nyfiken blick
ett ögonblick av skönhet ur Narcissus kristall
*
den fördunklande Eko ville vara Narcissus
men den skinande ynglingen ville vara sin egen
Ovidius kristallbarn levde för sitt ljus
han levde för sitt skapande som uppenbarades
när han böjde sig över skogsreflektionen
han levde för sig själv genom stillsamma sånger
med musik i köttet och poesi som parfym
han levde för sin spegelbild för han stod för sig själv
och vägrade överge sin mening åt vinden
Narcissus levde sitt liv för Narcissus
hans avundsjuka däremot
nymferna najaderna
ville leva utan klarhet
de ville slita kristallbarnet
från skogskällans klarhet
med hundratusen tistlar
våldsamt snyftande
med blödande begär
för klarheten brände dem
Werthers romantik & Napoleons jag
fläkte deras kött som en naturlag
solljuset får varje skugga att fly
*
Narcissus spegel låg i ensamhetens skog
människorna söker ensamhet skriver Marcus Aurelius
på landsbygden vid havet bland bergen
och även du har längtat efter detta men hur dåraktigt
för när som helst kan du dra dig tillbaka
som Narcissus böjde sig ner över skönhetens källa
ingenstädes finns en mer ostörd tillflyktsort
från nymfernas tunga & skvallrande pladder
som rubbar fridens svalka mellan berg & dal
än människans egna förljuvliga själ
han som går till sin källa
och förälskas i sitt väsen
gnistrande av ögonblick jasmin & ros
med doft av viskningar & hy av purpur
skall vinna frid om sinnet är rent
förunna dig ofta denna själens ensamhet
och bli till Narcissus & Kristus och vakna
och vakna igen
du är tusen barn i en kropp av snö
*
vid ostörda vatten
*
lev i skymundan skriver Epikuros
*
konsten är antikloster
där man i bitterljuv ensamhet går ut i naturen
som samhällskopplet håller oss från
en fristad utan munkkläder
där bitterljuvt ensamma
får lov att tänka snett
vara mördare & nymfomaner
vara allt som ingen får vara
i samhällets koppel & mossiga kloster
konsten är en ventil i tillvaron
som släpper in luftslott & tankerymder
som inte ens finns
för de får inte finnas
de kan inte finnas
ett drag av azurblått
en fläkt av bortblåsta svindlande känslor
*
lägger man örat mot en snäcka
när man sitter i skogen
så hör man havet
lägger man örat mot staden så hör man men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
men jag då men jag då men jag då men jag då men jag då
*
i ensligheten fläckade världens tumult
landskapets friskhet för mina ögon skriver Rousseau
och det störde de stilla tillflyktsorternas frid
och flydde jag in i skogarnas djup
följde mig överallt en efterhängsen hop
som beslöjade hela naturen för mig
först efter att ha befriats från det socialas följeskap
har jag äntligen återfunnit naturens behag
med lugnare steg går jag nu för att söka
någon vild plats i skogen någon öde plats
som inte röjer människornas hand för makt & slaveri
någon tillflyktsort där jag kan tro att jag är den förste
och ingen efterhängsen står mellan Mig & Naturen
*
kristallkällans väg
*
i speglarnas sal vandrar Narcissus fram som mannen utan väg
nyfödd & nyfiken går han fram mot sin källa i skymningen
och söker sig fram på känn skriver Bo Setterlind
över huvudet rymder som ingen har sett
under fötterna stigar som ingen har trätt
och när han finner sin källa i skymningen
vid drömmar som sover med böjda huvuden
vid tankar som vaknar för en ny tid för en ny människa
då ser du dig själv med huvudet över spegeln
som när du sover och läser om Narcissus
då ser du Narcissus och ser in i dig själv
*
jag ser ner i marken när jag går
och går in i mig själv
vägen framför mig
är vägen inom mig
*
att följa en stig eller att gå en ny
är ibland en fråga
om att vara eller inte vara
för en konstnär
för att spela efter notor
är en helt annan sak
än att spela på gehör
ingen som kan cykla går tillbaka till stödhjul
om man inte är djärv och vågar utmana stjärnorna
för då är man tvärtom som nattflyn till lampan
eller som den strålande Ikaros
som går den utstakade stigen
bara för att tydligare kunna se
hur man skiljer sig från originalet
och var man själv måste avvika
att medvetet repetera och överskrida originalet
att göra Blooms felläsning där man liksom läser på sniskan
är att våga se skillnaden & bejaga sig själv
i varje spegel man ser
att ibland våga ge självaste Mona Lisa en mustasch
är att våga se sin kontur om så det är Rembrandt man tittar i
eller Brontë-systrarna eller Shakespeare
som även Shakespeare såg sig själv i Christopher Marlowe
*
jag ser ner i marken när jag går
inte för att jag skäms
inte för att titta ner på mina Horace Engdahl-skor
eller för att se byxbenen fladdra
det hade jag kunnat göra
det får man göra
men det gör jag inte
jag ser ner för att se in
världen skvalpar runt omkring mig
översvämmande som att jag druckit
barn skriker vårgrönskan ropar koltrasten målar
ett svart streck i himmelen
och dofterna står avundsjukt i kön & trycker på
även de vill höras & fånga min blick
mjukmedlet i skjortan
daggvått gräs
mänskoparfymer
de är vilopunkterna
mänskor söker dem i min källa
där orden flyter runt och allt är något annat
och en blir det mycket för många många fler
och raderna står som det gamla obevekligt hårda gallret
för att visa dig friheten
ibland klagar mänskor på att de inte finns
vilopunkterna
men tro mig dem finns säger Mats Hansson
världen dryper av vilopunkter
*
längst ner i djupet
där snöflingorna skallar
& ingen människa vandrat
där sökte den sköne den heliga Gral
och fann den oändliga källan
som samtidigt släckte
och väckte hans törst
ja Narcissus fann vinet i dess kärl av smaragd
de vises sten & den helige Gral
snöflingorna av en älva på en rymdtapet
som blinkar med förtrollande puls
men hans fantastiska vingslag krävde fantasiernas svängrum
för mänsklighetens förstärkare hade så fina känslospröt
att han gjorde stormar av fjärilar som blänkte förbi
med hamletisk affekt för han var en poet
det var därför han vandrade ur stadens cell
som behandlade honom som mossa
trots att han var likt en spirande lilja
det var därför han lät skurarna rinna av
likt Tiresias varningar & lagarna
som ekar att varje ego måste förnekas
det var därför han sökte sig
bland kvistar & fnöske
över sprakande sommargolv
framstupa i gräset för att dricka vid källan
som rörde Narcissus med glödande närhet
*
ungdomens källa är minnenas sal
den gamle lutade sig över i senhöstens vår
i Snöflingornas Stad 61 år gammal
där allting är spegelvänt och Hades nackflås
får livet att spira & födas på nytt
Konung vänd dig om vid vägens slut skriver Heidenstam
vila där en stund och se tillbaka där allt förklaras och allt försonas
och din ungdoms riken hägrar åter strödda än med ljus och dagg
utan moln som målar skuggor i ynglingaskogen
som kryper mot rävgryt och sticker sig på barr
vänd dig om skriver Heidenstam
ungdomens skönhet är ålderns tröst
*
när jag var ung stjälpte Blake omkull mig skriver Ginsberg
andra lärare följde
bäst att du förbereder dig för döden
inled dig inte i frestelser
det var när jag var ung
jag blev varnad
nu är jag en gammal man
och fast med en miljon böcker
en miljon tankar
en miljon dollar
en miljon kärlekar
hur skall jag någonsin kunna lämna min kropp
Allen Ginsberg säger
jag sitter verkligen mitt i skiten
sanningen bländar mig
för även jag är fånge i världens nät
livrädd för graven för jag avskyr hennes grepp
men det är nymfen jag flyr mot spegelns kristall
hon ger mig kraft
hon ger mig kraft
även det mörkaste molnet
bär en snöflinga silver
*
i speglarnas sal
*
det finns bara speglar i Snöflingornas Stad
varje spegel ett titthål
en reva i det perfekta
en tanke ur idévärlden
som flyter utan gränser
och ständigt skisseras
men aldrig står färdig
det finns ingen Karta till Snöflingornas Stad
bara aforismer & försök
och fragment av fragment
det finns ingen enhet
det finns ingen helhet
det finns bara snöflingor i Speglarnas Sal
*
jorden är ingen avbild av himmelriket
dess fläckar är inte skisser
av fullständiga konstverk
utan skisser av skisser
till skisser av skisser
i en silvervit spegel
i en tusenögd sal
det finns ingen högre Ordning
det finns ingen lägre ordning
allt är allt annat och allt & ännu mer
*
bilder & luktspeglar & ljudmetaforer är sinnets atomer
även Einstein såg genom liknelsernas glas
för den klara visionen är en pusselbit på plats
en blick fyrverkeri & sextusen meter blixtrot